Confusedbooklover

"Besiktningsmannen skär upp buken på björnen.
- Jaha, skall vi kolla vad nalle har ätit? säger han.

Det ryker om det stinkande maginnehållet. Besiktningsmannen rotar runt i sörjan med en pinne. Mungiporna far ner i en misstrogen min.
- Vad i helvete är det den har käkat? mumlar han.
Karlarna i jaktlaget kommer närmare, kliar sig i bakhuvudena så att kepsskärmarna glider ner i pannorna. Någon får fram sina glasögon. De vet ju att björnen har ätit upp Samuel Johanssons gråhund.

Besiktningsmannen reser sig. Håller en liten benbit mellan fingrarna.
- Vet ni vad det här är? frågar han. 
Han är alldeles grå i ansiktet. Skogen har tystnat, ingen vind, ingen fågel. Det är som att den tiger om en hemlighet.
- Det är inte hund i alla fall. Så mycket kan jag berätta."

Man skjuter en björn i byn Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.

Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.

Till offer åt Molok är Åsa Larssons femte bok med Rebecka Martinsson. 

Språk: Svenska
Antal Sidor: 389
Utgiven: 2012

Recension
Ja, jag som inte gillar svenska deckare har sakta men säkert fått äta upp de orden.. Åsa Larsson beskriver Norrland så bra i boken, speciellt den typiska norrlänningen, helt klockrent beskriven och jag citerar "Det är en tuff samling män. De har rutiga skjortor, byxor med många fickor, bälte med kniv och gröna jackor. De unga har skägg i ansiktet och keps på huvudet. De äldsta rakar sig noggrant och bär skinnmössor med öronflärpar." (s.9) 

Underbart tyckte jag och därmed så var jag fast!

Jag läste ut denna bok under en bilresa ned till Sundsvall (och slutet läste jag ut på natten när jag egentligen borde ha sovit, men jag kunde inte lägga den ifrån mig utan att ha fått veta vem som var den skyldiga.)

Det enda negativa var att jag hade glömt bort de andra böckerna av författaren eftersom det var länge sedan jag hade läst dem så ibland visste jag inte om det refererades till tidigare böcker eller om det bara var händelser som hade skett utan att man som läsare fått förklaringar till dem. 

Jag gillar karaktärerna väldigt mycket och jag (för ovanlighetens skull) gillar miljöbeskrivningarna, kanske för att författaren inte överdriver när hon ska beskriva att jo, det är vanligt med mycket snö i Norrland och då främst norra Norrland (dvs. Kiruna med trakter där böckerna utspelar sig). 

Jag rekommenderar starkt denna bok! Jag älskade den och jag hoppas hon skriver fler böcker, snart.

Betyg
5 katthuvuden av 5 möjliga