Vredens Tid av Stefan Tegenfalk

Handling
En septembermorgon frontalkrockar två bilar på en glest trafikerad riksväg. Kollisionen är våldsam. Tioåriga Cecilia slungas ut genom rutan och är död innan hon slår i marken. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett förbryllande fall på sitt bord - en död taxichaufför och en förövare som inte har en aning om varför han begått brottet. Det första mordet följs av fler, alla lika brutala, och alla till synes lika oförklarliga. Tillsammans med den begåvade praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter nysta i trådar som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets hjärta. Sanningen de närmar sig är lika osannolik som fruktansvärd och när Walter fråntas fallet ställs allting på sin spets. Snart tvingas han in i ett spel med både sin egen och Jonnas framtid som insats.
 
Språk: Svenska
Utgiven: 2011
Antal Sidor: 402
 
Recension
För det första.. På utgåvan av boken som jag läste framgick det inte någonstans att det var första delen i en triologi - vilket då är väldigt dåligt. Tänk om jag hade läst sista utan att vetat om det?
 
För det andra så gillade jag inte de rasistiska kommentarerna som genomsyrade boken, först trodde jag helt seriöst att författaren var rasist, men det hela fick - tack och lov - sin förklaring i bok 2 (Nirvana Projektet). Men jag tycker att det borde framgått mer tydligt redan i bok 1. (om jag nu inte missade någon tydligt utskriven referens till det?) 
 
För det tredje så blev jag inte speciellt förtjust i boken eller karaktärerna. Jag gillade Jonna, men Walter hade jag klarat mig utan helt. Hade varit mer spännande att bara följa Jonna och hennes utveckling. 
Jag började läsa bok 2 men gav upp efter bara några sidor och kände att jag dels inte orkade med karaktärerna nå mer och dels att historien blev för lång. Den hade kunnat klarats upp redan i första boken. Kort sammanfattat känns det som ett nytt försök till en Milleniumtriologi, men det fungerar bara inte i det här fallet.
 
För det fjärde så har jag trots det ovan lånat hans nyaste bok: Pianostämmaren (det var den som lockade mitt intresse från början) så jag hoppas mer på den, trots karaktärerna. Återkommer med recension om den! 
 
Betyg
1 ½ katthuvuden av 5 möjliga

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback