Divergent av Veronica Roth
Antal Sidor: 496
Utgiven: 2012
Språk: Engelska
Handling
In Beatrice Prior's dystopian Chicago world, society is divided into five factions, each dedicated to the cultivation of a particular virtue--Candor (the honest), Abnegation (the selfless), Dauntless (the brave), Amity (the peaceful), and Erudite (the intelligent). On an appointed day of every year, all sixteen-year-olds must select the faction to which they will devote the rest of their lives. For Beatrice, the decision is between staying with her family and being who she really is--she can't have both. So she makes a choice that surprises everyone, including herself.
In Beatrice Prior's dystopian Chicago world, society is divided into five factions, each dedicated to the cultivation of a particular virtue--Candor (the honest), Abnegation (the selfless), Dauntless (the brave), Amity (the peaceful), and Erudite (the intelligent). On an appointed day of every year, all sixteen-year-olds must select the faction to which they will devote the rest of their lives. For Beatrice, the decision is between staying with her family and being who she really is--she can't have both. So she makes a choice that surprises everyone, including herself.
Tankar om boken
Beskrivningstexten ovan som jag kopierade från Bokus beskriver inte helt och hållet boken riktigt. Det har jag i och för sig tyckt om alla beskrivningar jag läst om boken. Den är helt enkelt svår att definiera vad den handlar om. Jag har nyss läst ut boken och förstår på ett ungefär att ja, det startas ett krig. Utöver det ser jag ut som ett levande frågetecken.
Beskrivningstexten ovan som jag kopierade från Bokus beskriver inte helt och hållet boken riktigt. Det har jag i och för sig tyckt om alla beskrivningar jag läst om boken. Den är helt enkelt svår att definiera vad den handlar om. Jag har nyss läst ut boken och förstår på ett ungefär att ja, det startas ett krig. Utöver det ser jag ut som ett levande frågetecken.
Med det sagt så var det inte en dålig bok. Emellanåt så gillade jag den till och med. Däremot är det illa när man inte är direkt överförtjust i huvdpersonen? Alla scener när hon var tillsammans med någon annan älskade jag, för då blev Tris inte så förbaskat tråkig utan fick lite liv i sig. Det kan ju å ena sidan beropå hennes Abnegation-uppväxt, vad vet jag.
Sedan blev jag lite besviken på kärlekshistorien i den här boken. Jag hade hoppats på ett mindre uppenbart kärleksintresse, men nejdå, här undviker vi inga klischéer.
Får se om jag läser fortsättningen eller inte. Kanske blir det som med City of Bones att jag tycker att det räcker med den är boken. Vem vet, andra boken (i båda serierna) är kanske bättre?
Betyg
Kommentarer
Trackback