En man som heter Ove av Fredrik Backman
Antal Sidor: 347
Utgiven: 2013
Handling
Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!
Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.
Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.
Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!
Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.
Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.
Tankar om boken
Efter ungefär 40 sidor funderade jag starkt på att slänga boken ut genom fönstret och ge upp.
Jag kämpade vidare och jovisst, boken tog sig, men jag fick aldrig känslan av att den skulle vara "årets roligaste bok", även om jag faktiskt smålog någon gång ibland.
Jag kämpade vidare och jovisst, boken tog sig, men jag fick aldrig känslan av att den skulle vara "årets roligaste bok", även om jag faktiskt smålog någon gång ibland.
Jag gillade inte Ove. På något sätt!
Jag gillade däremot katten och grannfrun! (Det var oftast här jag log!)
Historien var gripande och bra, men på något sätt ingenting för mig. Jag kunde inte låta bli att störa mig på Ove som person.
Betyg
Kommentarer
Trackback