En värld utan slut av Ken Follett

 
 
 
 
 
Antal Sidor: 1210
 
 
Utgiven: 2009
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Handling
En värld utan slut får vi äntligen återvända till Ken Folletts största skapelse - den medeltida staden Kingsbridge och dess katedral.
 
Året är 1327. Det har gått 150 år sedan händelserna iSvärdet och spiran . Kingsbridge har blivit ett blomstrande handelssäte, vars välmåga nu hotas av digerdöd och långvariga krig, men även av interna slitningar i klostret och köpmannagillet. Vetgirighet och ställs mot maktlystnad och inskränkthet i en mustig, underhållande och våldsam krönika över livet i en medeltida stad. Fyra barn råkar bevittna ett brutalt överfall på en riddare, som övermannar sina angripare och svårt sårad söker skydd i klostrets hägn. Den mörka hemligheten flätar samman barnens liv. En drar ut till hundraårskrigets bloddränkta slagfält, en vandrar på kontinenten för att lära sig nya byggtekniker, en söker sig till läkekonstens förbjudna hemligheter och en försöker bara överleva. 
 
 
Recension
Jag älskade Svärdet och Spiran, tyckte det var en helt fantastisk bok. 
Den här uppföljaren... Nja. Inte lika fantastisk!

Det kan verkligen aldrig gå bra för invånarna i denna berättelse, vad de än gör! 

Det jag däremot störde mig absolut mest på var bokens språk. Nu läste jag den visserligen på svenska och kanske hade översättaren missförstått någonting, men jag tror inte att vissa ord av det sexuella slaget existerade på 1300-talet.. 
Någon som har läst boken på svenska/engelska och förstår vad jag menar?
 
Sedan var boken alldeles för tjock och helt klart skriven efter exakt samma mall som dess föregångare, vilket ledde till tråkiga upprepningar och dåligt kopierade ideér. De hade en ond prior, men inte lika ond som priorn i Svärdet och Spiran.
 
Ralph ville jag bara hoppa in i boken och mörda själv!
 
 
Betyg
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback